Gråtit

ÅÅÅ gud jag gråter nästan alltid till disneyfilmer (o andra filmer också). När jag var liten brukade jag bara gråta när det var sorgligt men nu gråter jag av lycka också. Det är helt sjukt! Har en film inte fått mej att gråta under de sorgliga scenerna så har dom misslyckats. Något som jag är extra kännslig för är när folk dör. Då kan jag inte hålla tillbaka tårarna.
 En film jag grät jättmycket till är björn bröder (har inte sett Micke o Molle man jag har hört att den ska va väldigt sorglig) hela mitt annsikte var typ svullet efter att jag hade sett den filmen^^. 

Sockerpajen skrev: Jag vill inte vara negativ en aaallla behöver kanske inte skriva att Micke & Molle är sorglig, det vet vi ju redan, upprepning är trist. Kom på något nytt istället!

Mr. Stork skrev: Jag kan få tårar i ögonen av många Disneyfilmer (oftast för att det är fint, sorgligt eller nostalgi) Senast var det Tarzan som fick en tår ur mig.

en sen jag alltid gråter till är i Skattkammarplaneten då Mr Errow dött och Jim är så besviken på sig själv.

Sockerpajen skrev: En annan snyftisscen:   Film: Björnbröder Scen: När Kenai berättar för Koda att det var han som dödade hans mamma.   Kenai: Jag har gjort något hemskt Koda Koda: Jag gillar inte den här historien... Kenai: Din mamma, hon kommer inte tillbaka....   Tillsamans med den underbara låten "Finns ingen utväg" så får jag gåshud varje gång och en klump i halsen.

Självklart har man gråttit till flera disneyfilmer. Det är inget fel i det. Det bevisar bara att man tar filmerna på allvar.

Emmaaa skrev: Sockerpajen skrev: En annan snyftisscen:   Film: Björnbröder Scen: När Kenai berättar för Koda att det var han som dödade hans mamma.   Kenai: Jag har gjort något hemskt Koda Koda: Jag gillar inte den här historien... Kenai: Din mamma, hon kommer inte tillbaka....   Tillsamans med den underbara låten "Finns ingen utväg" så får jag gåshud varje gång och en klump i halsen.   Ohh, i slutet av filmen är det samma sak, när ( jag har sett filmen 2 ggr så vet inte vad de heter) ;) När han förvanlads tillbaka till en människa och den stackars björnungen blir så rääddd... och sen kramas de .. vackert vackert : )

Jag gråter till många olika, en del beror lite på vilket humör jag är på och så.

Tianna skrev: sist jag såg på Lejonkungen hade jag tårar i ögonen redan då Simba och hans pappa tittade på stjärnorna. Sedan grät jag resten av filmen. Tragist :P

En annan gråtscen jag måste lägga till är i "Prins Caspian" när ungefär hälften av alla narnier blir instängda i slottet för att dö och de ropar saker som "run!" "Save you selves!" jag tycker bara att det är så himla sorgligt.

Emmaaa skrev: Disneyfantast skrev: Självklart har man gråttit till flera disneyfilmer. Det är inget fel i det. Det bevisar bara att man tar filmerna på allvar.   Preciiiss:) och det är jue inte precis så jätte vanligt att man gråter till det tecknade delen i filmen utan vad det är som händer... själva meningen eller budskapet i scenen: - )   Det tecknade gör jue de att man tänker på sin barndom och gråter åt det, varje gång jag ser ett avsnitt eller något jag inte sett sen jag var liten gråter jag för att allt är så vackert  :)

Jag håller med dig. Men jag tycker inte att tecknat behöver betyda barnfilm. Jag menar, jag har inte riktigt förtått innebörden med pocahontas förns för bara några år sedan. Det är ju en riktigt dramatisk historia, och jag gråter alltid till den

Disneyfantast skrev: Mmm, den lockar fram lite.   Det här är några scener som alltid lockar fram tårar hos mig iallafall.   Dumbo: Scenen när hans mamma gungar honom medans hon sitter i sin cell.   Alice i underlandet: Scenen när Alice känner sig ensam och övergiven är också en scen som lockar fram en del tårar.   Micke och Molle: Scenen när den snällan änkan lär lämna av Micke i naturreservatet. Jag gråter lika mycket varje gång.   Det finns fler filmer men det här är de som jag minns med säkerhet som lockar fram tårar.

disney_erika skrev: när den lilla flicka krama qasimodo i ringaren i nottredam börjar jag gråt det är så vakert och han bli aksepterad

Bara lilla jag skrev: disney_erika skrev: när den lilla flicka krama qasimodo i ringaren i nottredam börjar jag gråt det är så vakert och han bli aksepterad   Det är ett ögonblick i den filmen som verkligen berör mig. Det är så bra att hon rör vid hans ansikte och inte bara tar hans hand. En jättebra scen där Quasimodo äntligen får känna att han passar in och har samma värde som alla andra. Barn är inte alltid lika färgade av fördomar som vuxna är, vilket bevisas här. Flickan ser honom som en mycket osäker och rädd människa och hon vill bara att han ska känna sig accepterad. Hon tar också med honom ner till resten av folket, så att de i sin tur kan se honom för den han är.  Genom flickans väldigt vackra agerande inser Quasi äntligen att han är accepterad och älskad för den han är. Han är precis lika vacker som vem somhelst av de andra. Den flickan ändrade hans syn på sig själv. En underbar scen!

Jag måsste vara den enda som inte gråter till Micke och Molle Den är ju sorlig men jag gråter helt enkelt inte.

Ändrad av disney_erika - 26-april-2009 vid 17:38