DVDn är en fröjd, framför allt för en Pinocchio-älskare. Extramaterialet är mycket välgjort och ingående, och bilden är väl bästa möjliga (bortsett från Blu-Ray). Snyggt fodral dessutom.

 

Nu när både Pinocchio och Törnrosa (samt ett gäng andra länge svåråtkomliga klassiker) står i hyllan och Snövit kommer i höst, känns det som att samlandet och "ha-begäret" börjar ta stopp. Det fattas inte många filmer i samlingen nu, och det känns nästan lite tråkigt. Visst finns några klassiker kvar att se fram emot, men de är inga personliga favoriter. Nåja, det är väl så det ska vara.

Jag har aldrig sett den som läskig vad jag vet, men kanske lite obehaglig i vissa scener...kan bero på musiken, bland annat

 

Jag hade inte tänkt mig att köpa filmen på dvd men häromdagen beslutade jag mig för att ge filmen en ärlig chans, så därför tänkte jag damma av min gamla vhs och se om den har tagit sig med åren. I sådana fall kan dvd:n kanske vara aktuell.. Om man gillar Pinocchio så verkar ju dvd:n vara en liten skatt.

 

Jag är emellertid fortfarande smått irriterad och förvånad över att de avslöjar slutet av Pinocchio i reklamen som sändes innan filmerna. Jag menar hur spännande kan historien bli när man redan hört "Du är en riktig pojke!"? Njaa, en liten miss där i reklamen för den tycker jag allt.

Ja, jag antar att det var anledningen i alla fall. Jag minns bara att det nästan förstörde filmen för en kusin som inte sett den innan, men som den räddaren i nöden jag är så insåg jag faran och spolade över resten av reklamen till hans förtret men senare var han dock mer tacksam. 

 

Jag minns faktiskt inte åsnescenen så tydligt, inte heller vid din genomgång av den, men jag kan inte komma ihåg att jag tyckte den var läskig i alla fall. Jag tror nog att den bara var långtråkig. Jag får återkomma om den scenen sen när jag sett om filmen. Det kan ju mycket väl vara så att man ser den annorlunda nu.

 

Det var ett tag sedan jag såg den nu men jag minns den så väl och ser fram emot att få se den igen någon gång.

 

 

Ja, det har du alldeles rätt i. Kan det vara så att det var för grymt för barn att förstå hela vidden av? Eller så var jag ovanligt trög när jag var liten kanske.  Jag kommer bara ihåg att jag tyckte den var långtråkig, det enda som var spännande var sekvensen med valen. Men jag får nog ge filmen en chans till och se den igen snart.

 

Jag kan rekommendera den dvdn.

 

Grafiken var snygg men ingen Frågesport fanns med på Dvdn som det stog på baksidan

 

Episoden med Glädjeön imponerade inte speciellt mycket. Själva tanken är grym och väcker väl ett visst intresse just därför men budskapet kommer inte riktigt fram till tittaren enligt min åsikt. Men den riktiga lågpunkten kommer vid Monstro. Hela den delen känns för utdragen, spänningen hade kunnat sättas på sin spets lite skickligare.

 

Nej, min favoritdel av filmen är fortfarande början när vi får följa Benjamin när han letar efter en plats att sova på. Och vidare i filmen är det faktiskt Benjamin som lyser upp det hela för mig.

Sammanfattningsvis så är Pinocchio en betydligt bättre film än jag mindes den, förmodligen för att den berättas med en sådan värme och charm. Dessvärre räcker det inte och filmen ter sig lite ointressant.

Bestämde mig för att se om Pinocchio (som jag inte gjort på VÄLDIGT länge) efter att Brad Bird hade hyllat Frank Thomas animering av Pinocchio under sångnumret med marionetterna. Han talade på någon filmfestival med anledning av att Incredibles 2 har kommit.

Hur som helst; jisses vilken nostalgikick jag fick. Slog mig helt plötsligt vilket avtryck (intryck?) den satte på mig i ung ålder. Det är verkligen filmmagi, den är tidlös samtidigt som den känns svunnen och exotisk.

"I Got No Strings" är ett underskattat låtnummer kan jag bara konstatera. Ljuv musik också genomgående. Satan vad jag blev kär i den på nytt. Den är helt orädd också i sin humor och ton - en fröjd att se. Inte direkt ofta man längtar tillbaka till 40-talet men den tidsepoken för Disney Animation är något alldeles extra.