Srandra skrev: Vilka olika dubbningsföretag har disney använt sig utav genom åren?

Fram till 1977 har jag ingen klar information, men jag misstänker att Disney före det anlitade privatpersoner direkt och som alltså hyrde in sig i befintliga studior - d.v.s. att en enskild privatperson ansvarade helt och hållet för dubbningarna, och själv anlitade andra personer som nödvändigt. Visst kan det ha varit rena dubbningsbolag även före det, men eftersom det aldrig nämnts något bolag före det, så är det min gissning i alla fall... De personer som anlitats som regissörer och producenter före det var i alla fall:
Per-Axel Branner - de flesta filmer på 1930-, 1940- och 1950-talet (med några få undantag, bl.a. några filmer på 1940-talet som dubbades direkt av Disney i USA)
Martin Söderhjelm (1960-talet, fram tills omkring 1968)
Doréen Denning (från 1968 fram tills 1977)

Sedan 1978 har Disney alltid anlitat bolag, och inte längre brytt sig om vilka enskilda personer som varit inblandade. Dessa bolag har varit:

Från 1978 fram till 1992: Barrefelt Produktion för alla långfilmer, vilket i de flesta fall inneburit Mari-Anne Barrefelt som producent och Doréen Denning som regissör (skillnaden från filmerna före det är därmed ganska liten). För ett par enstaka filmer i slutet av perioden anlitades dock KM Studio i Karlskoga (exempelvis Farbror Joakim och Knattarna i jakten på den försvunna lampan). TV-serier under denna period dubbades växelvis av Lasse Svenssons Media Dubb och växelvis av KM Studio i Karlskoga (då Barrefelt Produktion bara jobbar med långfilmer).

1993 anlitades, under en övergångsperiod, Filmmixarna som bara anlitades för Aladdin (den första långfilmen) och ingenting annat.

Från 1994 och fram tills idag: Disney anlitar växelvis KM Studio i Karlskoga och Sun Studio i Köpenhamn/Stockholm för både filmer och serier. På KM Studio oftast Monica Forsberg som regissör och producent (fram tills nåt år sen, då hon slutade på bolaget), och på Sun Studio antingen Sharon Dyall, Kristian Ståhlgren eller Mikael Roupé som regissör (de två förstnämnda jobbar på svenska filialen, och Mikael Roupé på danska huvudkontoret), och dansken Svend Christiansen som producent. De flesta större biofilmer och serier har gått till KM Studio, medan Sun Studio mestadels fått ta hand om "mindre viktiga" filmer och serier. Åtmimstone fram tills i år, när Sun Studio av någon anledning fått ta hand om både Kogänget och Superhjältarna (som båda dessa bör klassas som viktiga i Disneys ögon). Jag kan bara hoppas att det innebär att Disney i fortsättningen tänker ändra fokus och gå över mer och mer till Sun Studio, men den som lever får se...

Dessa är alltså de rent praktiska dubbningsbolag som anlitats. Rent formellt sett har Disney i ett antal år alltid anlitat amerikanska Disney-dotterbolaget Disney Character Voices International för alla dubbningar, vars närmaste filial ligger i Köpenhamn. Men Köpenhamnskontoret består bara av en enda person (danskan Kirsten Saabye), och därför övervakar hon i praktiken bara dubbningarna i både Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island, och anlitar andra bolag för allt arbete. Och ska hon försöka övervaka arbeten i fem länder samtidigt, så kan man ju gissa hur stor koll hon verkligen har...

Oavsett vilket bolag eller vilka personer som anlitats, så måste alltid Disney i USA godkänna rösterna till de större rollerna till alla dubbningar i världen. Däremot bryr de sig inte om att godkänna mindre roller...

Tja, blev visst inte så kort historia trots allt...

Precis min tanke.

Men min poäng var alltså att Disney i början, mig veterligen, anlitade privatpersoner direkt och inte företag. Annars har det nästan ända sedan början funnits bolag som delvis sysslat med dubbning utöver andra verksamheter (exempelvis Europafilm), men att jag alltså inte tror att Disney anlitat några sådana bolag utan anlitat regissörer och själva låtit dessa anlitat studior i sin tur.

Bara för att förtydliga - jag inser att ordvalet "dubbningsbolag" kan vara missvisande, för självklart fanns det på den här tiden inga företag som enbart sysslade med dubbning...

Anders M Olsson skrev: Sen finns det ett fall som inte är helt utrett. Det gäller "Filmen om Nalle Puh". Denna har visserligen en dubbning från nittiotalet, men det är inte säkert att det existerar någon annan dubbning för filmen som helhet. Filmen är sammansatt av tre kortfilmer, och till dessa gjordes individuella svenska dubbningar på 60- och 70-talen. Men det är inte alls säkert att dessa gamla dubbningar någonsin har flyttats över till långfilmsversionen.

Är det någon som vet vilka som gjorde rösterna i de kortfilmerna? Jag vet bara att Tor Isedal gjorde rösten till Nalle Puh.

Det är dags att agera. Disney i USA måste få veta hur vi svenskar tycker. Finns det någon adress dit?

Precis som föregående skribent anser jag det vara onödigt.
Ta en klassisk Åsa-Nisse från 1940-50-talet, DÄR har språket en STOR del, i Disney kan man väll också ha klassiskt ljud(?)... det passar till gamla filmer.

Visst Daniel, man kan restuarera ljud, men det är en fråga om hur ljudet blir ändå, man måste kosta på många av Prins Johns pengapåsar för att få det "DVD-perfekt"...

Men varför gör vi inget?

Det konstiga är att Lady och Lufsen inte hade någon ny dialog, utan bara rösterna var nya. Alla repliker är i stort sätt samma som original, så ag förstår inte varför de dubbade om den.

Och det är skamligt att de dubbar om filmerna, Alice i Underalndet är helt förstörd efter nydubbningen, alla texter låter så extremt dåliga att jag mår illa. Även Pinocchio är hemsk, det är ju meningen att det ska låta lite som rösterna gjorde på 40-talet, för bakgrundmusiken passar inte med de nya rösterna.

Om de nånsin dubbar om Djungelboken eller Robin Hood kommer jag aldrig att förlåta dem, Beppe ska man lämna ifred.

Anders M Olsson skrev: Men i USA har man konsekvent gjort restaureringar, inte omdubbningar.

De gamla svenska dubbningarna är inte arkiverade på samma sätt som originaltejperna. Där är musik, ljudeffekter och dialog är separerade och arkiverade var för sej. Då är det ganska enkelt att "restaurera" ljudet.

De gamla svenska dubbningarna ligger däremot ihopklumpade i den form de användes till filmerna. Då är det snudd på omöjligt att göra en restaurering, åtminstone om man vill ha någorlunda kvalitet. (Vi får väl vara tacksamma att Djungelboken gjordes i sterero redan från början, något som egentligen inte krävdes på den tiden. Någon måste ha varit förutseende. Frågan är vem.) 

Dock framstår vissa omdubbningar som obegripliga medan andra faktiskt varit vettiga. Då tänker jag framför allt på Bambi, som låter förfärlig i sin gamla version. Barnrösterna till huvudpersonerna gjordes av kvinnor och sångkörens texter är nästan ohörbara. Att omdubbningen dessutom gjordes av Doreen Denning är ju f.ö. en kvalitetsgaranti. Man får verkligen hoppas att det är den dubbningen som är kvar på DVD-utgåvan.

Oliver och Gänget mådde också bra av sin omdubbning där framför allt Richard Carlsohn som Tito inte alls går att förstå. Något gick snett när filmen slutmixades och Titos röst speedades upp så mycket att rösten bara blev ett enda tjatter. (Dock saknar åtminstone jag Lill Lindfors som Georgette. Inget illa sagt om Meta Roos, som är den bättre sångerskan av de två, men Lill Lindfors gjorde ett bättre dialogjobb.)

Rent generell anser jag dock att KM:s dubbningar är riktigt dåliga. Man verkar inte lägga ner någon som helst energi på att försöka få läpprörelser att klaffa åtminstone någorlunda. Man verkar vara mer intresserade av att "dumma" barn ska hänga med i dialogen. Att dessutom samma skådisar återkommer i film efter film gör inte det hela ett dugg bättre.

Matewan skrev: De gamla svenska dubbningarna är inte arkiverade på samma sätt som originaltejperna. Där är musik, ljudeffekter och dialog är separerade och arkiverade var för sej. Då är det ganska enkelt att "restaurera" ljudet. De gamla svenska dubbningarna ligger däremot ihopklumpade i den form de användes till filmerna. Då är det snudd på omöjligt att göra en restaurering, åtminstone om man vill ha någorlunda kvalitet.

Det blir naturligtvis svårt att göra en vettig restaurering om man inte har sparat röstinspelningarna separat.

MEN... även om omdubbning är nödvändig av tekniska skäl borde man ändå kunna lägga med de gamla dubbningarna som bonusmaterial på DVD. Om de är i mono med lite dålig teknisk kvalité gör ju i så fall inte så mycket. Av kulturhistoriska skäl tycker jag att det är viktigt att folk ges möjlighet att lyssna till dem. Då kan ju var och en själv få avgöra vad som är bra eller dåligt.

Jag är väldigt, väldigt, väldigt emot omdubbningar av gamla disneyklassiker!  De blir oftast dåliga dubbningar av osäkra röster.

Detta är ju en stor nackdel för de äldre och kanske en fördel för de yngre...

Men frågan är om de äldre eller de lite yngre ser mest på de riktigt gamla klassikerna...

Svar till Anders M Olsson

1987 skulle Djungelboken upp på biograferna igen. Denna gång i Dolby Stereo. Frågan var huruvida den skulle dubbas om eftersom inga separerade ljudspår hade bevarats. Disney centralt hade ju krävt en Stereomix och det fanns inget att diskutera. Samtidigt var den gamla dubbningen med Beppe Wolgers som Baloo närmast helig hos svenska folket och Beppe hade avlidit året innan. Roffe Bengtsson fanns inte heller kvar. Om man dubbade om skulle det ta hus i helvete i Sverige men man satte sej inte upp mot Disney heller. Vad göra?

Nu slumpade det sej inte bättre än att någon, av en slump, hittade en mastertejp som var inspelad i stereo. Varför hade man gjort en sån? Vem var ansvarig för att så skett? Ingen visste. Men den fanns bevisligen. Ljudkvalitén var sämre än den ursprungliga monomixen, men det var skit samma. Den fanns i stereo. Och det var ändå viktigast. Om detta stod en del att läsa i flera tidningar när det begav sej. Men eftersom jag jobbade i branchen på den tiden hade jag en hel del kontakter med de olika filmbolagen och fick en viss information som inte stod i tidningarna.

Men då måste man undra hur okunskapen bland de inblandade kunde vara så omfattande. Den troligaste förklaringen är att Disney helt enkelt hade slagit igen sitt kontor i Stockholm och centraliserat hela Norden till Danmark och Köpenhamn. (Innan dess bestod faktiskt Disney i Sverige av bara en tjänsteman i ett eget rum på SF.) Det var SF som under denna period skötte distributionen av Disneys filmer i Sverige. Någon egentlig verksamhet existerade egentligen inte. Så den eventuella kunskapsbas som funnits hade försvunnit med nerdragningarna.

Jag var för några år sedan i kontakt med Buena Vista om vissa saker. Bl.a. dubbningar. Det visade sej även då att okunskapen om olika dubbningar och versioner var enormt stor. Man kunde inte ens skaka fram fakta om vilka röster som förekommer i de olika svenska versionerna. Dock kunde man (efter att ha blivit skickad runt till flera personer under tre dagar) bekräfta att den första halva upplagan av Bambi-videon hade försetts med den ursprungliga dubbningen och inte Doreen Dennings från 1984. Man hade fått fel tejper från England (där tejperna för Europa tydligen lagras) och hann producera halva upplagan innan "felet" upptäcktes.

En kort sammanfattning om hur jag jag skaffat den information jag besitter. Om du sen väljer att tro mer på personalen hos Buena Vista än på mej...be my guest.

Anders M Olsson skrev: Kan det inte ha varit så enkelt att Djungelboken distribuerades i enstaka kopior med magnetiskt stereoljud? Eller att man åtminstone planerade att göra det?

Nej, några sådana planer fanns inte. Den distibuerades i mono överallt. En lustig sak i sammanhanget är att alla de ursprungliga LP-skivor som släpptes inte heller var i Stereo. Det stod visserligen "stereo" på omslagen men det var inget annat än falsk marknadsföring.

På 60-talet vände Disney på slantarna och kostade inte på sina animerade filmer ett nickel mer än absolut nödvändigt. Kostnaderna var skyhöga ändå så extrakostnader för magnoptiska kopior (vilka var svindyra jämfört med optisk mono) fanns helt enkelt inte på kartan. Inte förrän optisk stereo kom började man lansera sina animerade filmer i stereo igen. Det var ett glapp från Törnrosa till Taran och den magiska Kittlen.