Kärlek

Jag har också svårt att tänka mig att Walt Disney på ett naturligt sätt skulle kunna få med en (eller två?) homosexuell karaktär. Men "Princess and the Frog" har en mörkhyad prinsessa, så vem vet? 

Men när ugglan berättar om vad "kärlekskrank" betyder och säger att det drabbar de alla och "till och med du" (eller något liknande) till Blomma med ett ganska irriterat ansiktsuttryck. Jag får vissa vibbar av det där.

Blomma var feminin, men det behöver inte betyda att han var homosexuell.  Och lustigt att du använder ordet gay... med tanke på att de sjunger "Let's sing a gay little spring song..." ^_^

Bara lilla jag skrev: Är jag helt ute och yrar nu eller har de inte redan antytt en homosexuell relation i Ringaren i Notre Dame II? Geten är väl en han? Det är åtminstone vad jag kan minnas att han refereras som ("han är inte så förtjust i soldater" exempelvis). Stenfiguren Hugo är ju också en kille - och blir inte de två "kära" i varandra i uppföljaren?

Djali borde vara en han då han har ett getskägg. Men att kalla det homosexualitet vet jag inte.. Djali är ett djur, Hugo är en stenfigur som vars ev. enda liv äger rum i Quasis huvud. Ett djur kan man ju älska utan att det har någonting med sexualitet att göra. Jag älskar min katt, en hankatt, men det gör inte mig till homosexuell.

Är jag helt ute och yrar nu eller har de inte redan antytt en homosexuell relation i Ringaren i Notre Dame II? Geten är väl en han? Det är åtminstone vad jag kan minnas att han refereras som ("han är inte så förtjust i soldater" exempelvis). Stenfiguren Hugo är ju också en kille - och blir inte de två "kära" i varandra i uppföljaren?

Jag har det inte heller som ett önskemål, tyvärr tycker jag nästan det skulle kännas pretentiösts av Disney att med våld (vilket det skulle bli, för vad ni än säger skulle det inte kännas naturligt i en Disneyfilm, sorry)trycka in homosexualitet i en film. Man kan tycka vad man vill, men för mycket skulle kretsa kring just att filmen tog upp homosexualitet och budskapet skulle kännas övertydligt.

Ändrad av Hades - 03-juni-2009 vid 01:26

Jag älskar Pocahontas och John smiths kärlekshistoria. Den är otroligt romantisk, och att dom faktiskt inte gifter sig i slutet och lever lyckliga i alla sina dagar, gör allt mer effektfullt. Deras förhållande är förbjuden och passionsfylld. Helt briljant. Skönheten och odjurets kärlek är rörande, på så vis att Belle struntar i att han är ett monster, utan blir kär i honom i alla fall.  Jag är starkt emot "lyckliga i alla sina dagar" egentligen, men i en del disneyfilmer som i bla, Den lilla sjöjungfrun, mulan och Tarzan, fungerar ändå romantiken, på grund av att båda är starka karaktärer och att dom har en bakrund, dessutom, (åtminstone i mulan o Tarzan) så känner karaktärerna varann när dom faktiskt blir ett par. Det är ganska positivt

Bellis skrev: Sockerpajen skrev:   Jag undrar när tiden är mogen för en disneyklassiker med homosexuella karaktärer...   Det undrar jag också...antagligen inte inom den närmsta framtiden

Precis, det är förståeligt men samtidigt så kan man ju se det från andra hållet - det är inte säkert att filmen hade varit lika bra om man hållit sig till historien till punkt och pricka. Och jag för min del är högst nöjd över det faktum att man låtit relationen mellan Pocahontas och John blivit en annan än den kanske var i verkligheten. Den lilla justeringen resulterade trots allt i ett av mina absoluta favoritpar vad gäller Disney - kanske är det till och med den största favoriten? Sådant ändras ju lika ofta som vädret så det är svårt att säga

RWB bokmal skrev: Personligen ogillar jag Pocahontasparet ur första filmen. Kanske för att jag känner till grundberättelsen. Mataoka(Pocahontas) var 11 år när hon räddade den 27-årige Smith's liv. De lär inte ha haft någon romans. Dessutom lär John Smith inte ha varit någon trevlig person, om man får tro historien. Senare under livet blev hon gift med John Rolfe, och tog namnet Rebecca Rolfe. Hon dog av smittkoppor, 21 år gammal. Antar att jag helt enkelt stör mig för mycket på hur Disney misshandlade historien.

Personligen ogillar jag Pocahontasparet ur första filmen.

Kanske för att jag känner till grundberättelsen.

Mataoka(Pocahontas) var 11 år när hon räddade den 27-årige Smith's liv. De lär inte ha haft någon romans. Dessutom lär John Smith inte ha varit någon trevlig person, om man får tro historien.

Senare under livet blev hon gift med John Rolfe, och tog namnet Rebecca Rolfe.

Hon dog av smittkoppor, 21 år gammal.


Antar att jag helt enkelt stör mig för mycket på hur Disney misshandlade historien.

Jag hade velat sett Askungen och prinsen inne i en urartad diskussion om politik  Det hade varit något det! Men skämt å sido så är det klart att det ska vara sådär klassiskt och fint när det gäller de gamla paren - och visst har de sin charm. Trots att exempelvis Snövit aldrig sagt så mycket mer än hej till sin grabb innan han kysste henne när hon var medvetslös och de gifte sig. Men även det paret har ju en viss charm - det är trots allt de "gamla godingarna" på något sätt.

Håller med typ alla ovanstående, jag är inte heller förtjust i paren från dom gamla filmerna. Däremot har jag svårt för Ariel & Eric och Aladdin & Jasmine, dom känns väl inte helt seriösa   Fast A & J har ju åtm. pratat med varandra, och grundar sig på lite mer än love @ first sight.

Ändrad av Bellis - 27-maj-2009 vid 17:06

Svenzon skrev: Sockerpajen skrev:   Just ja, Mulan och Shang får man inte glömma!Tycker också att de är rätt söta, särskilt som det verkar att Shang har lite känslor för Mulan redan när hon är "Ping" vilket måste ha varit en ganska traumatisk tid för honom  Men vadå flera hundra år gamla traditioner mot sig? Det finns väl inget i deras kultur eller religion som säger att de inte får vara tillsamans?       Haha, jag var nog lite trött igår, för jag vet inte riktigt vad jag menade.  Men jag tror jag tänkte att det nog inte var så vanligt att mannen "stannar på middag". Det är väl därför Mulan gick till äktenskapsmäklerskan, man gifter sig först och lär känna varandra sen. Tänkte att de skilde sig från mängden på det sättet.

Svenzon skrev: Mja.. Missförstå mig rätt här nu, Skönheten & Odjuret är en av de bästa klassikerna, men som du säger så är de ju ett "första-bästa-par" och jag tycker just kärlekshistorien aldrig blir riktigt lika gripande som John och Pocahontas. Möjligtvis från Belles sida (om man kan få dela på paret i analysen), för hon blir ju faktiskt inte kär i Odjuret förrän efter diverse strapatser och händelser. Han däremot tänker ju direkt på att hon kan bryta förtrollningen så fort han ser hene. Även om det också växer till kärlek efterhand.

Oj, vad sant allting är som du skriver där! Håller med dig i allting. Vad fel det känns att tänka så om odjuret men har faktiskt aldrig tänkt de på det viset att de är ju faktiskt säkra på en gång att hon ska bryta förtrollningen.

Men, men.. själv tycker jag att alla filmer som innehåller omöjlig kärlek är den vackraste.. som ungefär alla disney par men det är ju så gulligt när de äntligen får varandra i slutet