Bäst & sämst

Brukade gilla Lejonkungen mest, men sen såg jag Tarzan(!), som jag inte hade sett på flera år och blev.. ja, hopplöst förälskad!

Eliaspbo skrev: disneyworld_ skrev: Sämst: Peter Pan!! Den är så himla tråkig! Såg den igår.. och somnade. Den är fint gjord, men den är så himla seg. Jag håller med dig om peter pan.Jag hatar den filmen, men jag kommer inte ihåg varför

Kan hålla med lite, till en början.
Att bara se Disneys Peter Pan kan vara lite som att cykla fast i ett kärr, men sedan gjorde jag något som ändra på det; jag såg på spelfilmen Peter Pan med Robin Williams från 1991.

Tecknade versionen är att föredra för min del för ja kollar typ aldrig på "vanlig" film. Orsakerna är många, men skit samma, den otecknade filmen kompletterar den tecknade och inte tvärt om! Går man på djupet med våtdräkt och dykarklocka ner i Peters liv och hur han är den han är så ser man inte den tecknade Disney-filmen som en komedi längre.

Humor, eller Action, är ett krav för att film inte ska bli tråkig. Peter Pan lackar nog lite på båda, men ser man brevid det och lägger energi på vem han egentligen är så blir det oerhört intressant i stället. Dessvärre får man inte reda på så jättemycket i den tecknade filmen, vilket är synd. Hade man lagt ner mer hjärta i karaktären Peter och förklara mer bakgrund (som man får reda på i Robin Williams film) i den tecknade rullen så tror jag gott den skulle närma sig mycket mot en känslosam animé kalibern Spirited Away. Men det är svårt att veta nu, jag skulle tro på det iaf :)


Edit: Quote-fel.


Ändrad av Jake - 01-augusti-2009 vid 21:01

Vaddå somnade du i affären eller?

och kan inte hålla med om det du säger om Atlantis. Jag hade nog tyckt att det mest kändes töntigt om de började sjunga i Atlantis. Kan inte tänka mig att Milo har någon vidare sångröst och bara tanken på att Mullvaden skulle bryta ut i skönsång är rätt skrattretande..


_______________________________________________________
Tack för jag fick göra min röst hörd! Jag håller alltid fast vid mina åsikter!
_______________________________________________________

Haha, låter som ett rätt snällt sätt att vara elak mot sig själv på.

Okej, nu ska jag ta de filmer jag tycker är bäst. Är ju poängen med tråden, så jag inte bara skriver om de filmer jag tycker var sämst.

Bernard och Bianca i Australien: Den är så fin. Både i handling och animering.  Det är en väldigt speciell vänskap Joey/Cody och den där jättelika örnen har. Sedan är den där ödlan Joanna ganska komisk egentligen. Hon är ett typiskt exempel på en elak men ändå klumpig och hunsad medhjälpare, vilket gör henne ganska rolig. Hon är rätt så feg också.

Skönheten och Odjuret: Behöver jag säga mer? Ja, okej då. Den är vacker! Och slutet är gripande! Fick tårar i ögonen när jag såg filmen för några veckor sen. Belle är som annorlunda om man jämför med andra prinsessor från Disney. Hon är ju inte av kunglig börd, men hon är ändå vacker, och snäll. Musiken är dessutom bra (Jan Malmsjö äger som ljusstaken!) och budskapet är fint.

Ringaren i Notre Dame: Min första film på bio!  Okej, det var en urdålig motivering! Filmen är fin och lite sorglig. Speciellt flaschbacken de har i början, är rätt sorglig (festivalscenen är mycket gripande!). Quasimodo är så godhjärtad, trots sitt utseende, och jag blev nästan ledsen när han inte fick gå ut. Tycker dessutom att Esmeralda påminner om Belle; vacker på utsidan, men hon har en mycket fin insida. Hon är dessutom klok, för hon ser något i Quasimodo som ingen annan ser, vilket gör att han får bättre självförtroende. Vattenkastarna är ju bara för sköna med sina kvicka och skojiga kommentarer och miner. Sedan tycker jag  Phoebus är ganska komisk! Speciellt när de ska ta sig till Mirakelgården: "Ja underbart! Vad är det?"  "Vi borde stöta på något en vakt... eller ett bakhåll."

Pocahontas: Jag gillar filmen. Den har fina miljöer och det här med förbjuden kärlek är ganska spännande. Sedan ska man ju lyssna på sitt hjärta. Sedan är jag så avundsjuk på Pocahontas sångröst. 

 

 

  

 

De bästa av dom bästa är Skönheten och odjuret och Lejonkungen! Rörande handlingar, faccinerande berättelser, grym animation! och så ortoligt vackra på alla sätt. Dessa filmer är "felfria". Två mästerverk!

Sämst är utan tvekan Bernad och Bianca filmerna, och även Basil Mus. I allmänhet tråkiga, fåniga och alldeles för sockersöta. Karaktärerna är trist designade, likaså bakrunden.Den enda karaktären som intresserar mig en aning är Råttigan i Basil Mus.

 Filmerna har aldrig tilltalat mig, endast gjort mig uttråkad.

 

 

 

Ändrad av Art_of_Minnie - 28-oktober-2009 vid 10:11

Sockerpajen skrev: Håller verkligen inte med! Jag tycker väldigt mycket om både Basil Mus och Bernard och Bianca, eller Bernard och Bianca i Australien iallafall, den första filmen tycker jag är lite smådålig faktiskt.. Jag förstår inte riktigt vad du menar med att filmerna är fåniga och sockersöta? Tycker det finns många andra filmer som är mycket med sockersöta en de du nämner (t.ex. Nalle Puh, Askungen och Törnrosa). Förklara gärna lite mer vad du menar så att jag kan förstå

Tja, Självklart är Nalle Puh och prinsess filmerna minst lika "sockersöta". Vad jag personligen menar är huvudsakligen handlingen och en del karaktärers personligheter. Happily ever after, drömprinsen, kärlekens kyss o.s.v. Dock kan jag tycka detta passar bra i en prinsess eller Nalle Puh film, eftersom man faktiskt ser filmerna på grund av detta. Det passar liksom i sagans värld. Söta Nalle Puh och hans vänner, som vill alla väl och gör inte en fluga för nära. detta är markant just för dessa karaktärer och det är därför man älskar dem. Om vi återgår till Basil Mus och Bernad och Bianca, där händelserna i grunden oftast faktiskt är riktigt hemska, anser jag, att mössens oskyldighet och "gullighet" förstör hela innebörden av storyn. Det passar liksom inte in någonstans. Som tur finns ju undantag som Råttigan och Basil själv. Jag hoppas jag gjorde det lite klarare för dig Sockerpajen^^

Ändrad av Art_of_Minnie - 01-november-2009 vid 11:39

Jag har älskar så många klassiker t.ex. Pocahontas, Den lilla sjöjungfrun, Lejonkungen, Aladdin, Tarzan, Björnbröder, Skönheten och Odjuret.
Det är så svårt att välja en men måste jag så blir det Skönheten och Odjuret för att älskar deras svenska röster, älskar musiken, handlingen och mycket mer.

Kogänget, Lilla kycklingen, Vilddjuren, Familjen Robinsson, Bolt.
Jag vill inte säga att dem är sämst men dem är inte så bra heller. Den sämsta är nog Bolt för att den påminner så mycket om ''De 101dalmatiner 2 - Tuffs äventyr i London''

Ändrad av 92juar - 07-mars-2010 vid 19:30

Mina favoriter är Ringaren i Notre Dame, Skönheten och Odjuret och Kejsarens nya stil. Ringaren i Notre Dame och Skönheten och Odjuret är underbart vackra, Kejsarens nya stil är underbart underlig. Jag har dock väldigt svårt för Djungelboken.

Lejonkungen, Ringaren i Notre dame, Den lilla sjöljungfrun, Skönheten och Odjuret är några av favoriter. Älskar musiken i dessa filmer och att man berörs (speciellt i Lejonkungen och Ringaren i Notre Dame Måste säga att törnrosa inte precis är någon höjdare enligt mig. Tycker inte den berör alls, om man jämför med andra Disney filmer. Bambi har jag också lite svårt för, även om den är välidgt rörande och bra.

Jag gillar inte heller Peter Pan så värst. Eller ja, jag gillar filmen, men jag gillar inte Peter Pan. Men Mulan tycker jag dock är bra. Allt efter Tarzan har ju inte varit dåligt heller. Lilo och Stitch och Björnbröder till exempel är bra. Kejsarens nya stil har jag märkt typ igår är bra om man glömmer bort att det är en Disneyfilm och endast ser filmen för att få skratta lite och struntar i allt annat.

Fast ja. Till mina bästa och sämsta. Jag tänker inte ranka dem för då kommer jag bara hinna ändra mig om vilken av dem som verkligen är bäst i all oändlighet. Men dessa filmer står i alla fall i en klass för sig av de klassiker som jag har sett.

Bambi (Väldigt söt med underbar musik och vackra bakgrunder) Törnrosa (Hela filmen är vacker, jag gillar musiken och stilen) Micke och Molle (Så jäkla söt film, med ett fint budskap) Skönheten och Odjuret (Ja, den är helt enkelt Skönheten och Odjuret) Pocahontas (Musiken är det som spelar störst roll för att den ska hamla bland mina favoriter. Men även själva handlingen och det bitterljuva slutet) Ringaren i Notre Dame (Den mörkaste filmen som Disney har gjort enligt mig. Hade jag gjort en lista så hade nog den här hamnat på första plats. Men nu gör jag ingen lista så då hamnar den inte där) Herkules (Älskar humorn som finns med hela filmen igenom och ändå blir den inte löjlig på något sätt) Prinsessan och Grodan (Disney återvänder till handanimation och de gör det bra)

 

Nu till de filmer som inte riktigt fallit mig i smaken:

Alice i Underlandet (Problemet här är Alice. Jag gillar inte henne och då är det ändå hon som är vettigast i hela filmen)

Peter Pan (Som jag skrev innan. Om filmen på något sätt hade haft en sanrlik handling fast Peter var ersatt av någon annan karaktär som man lättare kunde få medkänsla för så skulle jag nog gilla den här filmen)

Lady och Lufsen (Den är säkert jättebra, men jag tycker den blir lite tråkig efter ett tag)

Djungelboken (Den balanserar verkligen mellan att vara här och inte vara här. Den är bra. Men på senare tid har jag börjat tycka mindre och mindre om den. Och det sjuka är att jag vet inte varför)

Kogänget (Hade säkert klarat sig med en bättre skurk än den där hypnosjoddlande saken)

Lilla Kycklingen (...Jag vet inte vad jag ska säga...)

De filmer som inte alls nämns i någon av dessa listor tycker jag både bra och dåligt om. De är bara inte varken sämst eller bäst av alla men av dessa så lutar de här filmerna mest åt bra:

Snövit (Såg den först idag så har inte riktigt hunnit bilda mig en uppfattning om den. Men den står högt upppå listan för att kunna nå upp till mina favoriter)

Dumbo (Jag gillar söta filmer och Dumbo är helt enkelt en söt film)

101 Dalmatiner (Det som gör denna film bra stavas Cruella De Ville)

Djungelboken (Den här är balanserar mellan att vara här och att inte vara här. Den är bra. men på senare tid har jag börjat tycka mindre och mindre om den)

Aladdin (Rolig, härlig musik. Men det är ändå inte det bästa jag sett av Disney)

Lejonkungen (OK, jag tycker Lejonkungen har fått mer uppmärksamhet än den förtjänar. Jag fattar inte rikigt vad folk tycker är så bra med den. Scar är ju inte direkt den bästa skurken, den har en låt som jag verkligen fastnar för men den är inte så jäkla bra som alla säger. Men den är inte dålig heller och absolut sevärd och rätt så mäktig. Men den kommer nog aldrig hamna bland mina favoriter.) Mulan (Jag gillar historian. Hon tar sin faders plats i armén och kämpar trots att det är fröbjudet. Sedan så gillar jag verkligen Mushu. Musiken är dock någon form av minus och den innehåller inte många minnesvärda sånger. Det skulle väl vara Reflection i så fall)

Lilo och Stich (Än en gång. Den är söt, så jäkla söt och en udda story. Men det finns nästan inte en enda sång om vi tar bort allting som har någon form av koppling till Elvis. Men jag gillar den ändå)

Björnbröder (Jag gråter nästan varje gång i slutet. Men samtidigt så är det något jag saknar med den som liksom gör att jag verkligen ska gilla den. Det är någon känsla i mig som inte stämmer.)

Dessa filmer är dock mindre bra, men de är fortfarande sevärda: 

Pinnochio (Den blir tråkig efter ett tag. Men när den är bra så är den bra)

Robin Hood (Ja, jag vet inte, men det är samma sak här. Det är något med den som jag inte gillar. Den här är faktiskt också lite tråkig och ingenting jag riktigt fastnar för)

 

Så, det var nog allt. De filmer som jag inte nämnt på något sätt har jag aldrig sett eller inte sett på väldigt, väldigt, länge.

Och jag kan även berätta att i takt med att jag ser någon film igen så upptäcker jag oftast något nytt med den som jag gillar Men det är så här listan har sett ut länge. Sedan om några år kanske den är ändrad. Men det får jag ta då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ändrad av Jeppe - 24-juni-2010 vid 01:52

Hej, Jeppe! 

Jag håller med dig på ett flertal punkter, även om våra åsikter glider isär något när det gäller en del.

Framförallt håller jag med dig beträffande Djungelboken. Jag älskar den, och jag tycker att den är en fullkomligt underbar film. I synnerhet med avseende på animationer, musik, karaktärer och röster (typ allt med andra ord), men tyvärr  är den inte riktigt jämn och den håller inte riktigt hela vägen. Storyn haltar. Första halvan av filmen är helt okej, men efter det att Mowgli rymmer från Baloo blir den oerhört seg. Den dör liksom ut. Tempot blir något helt annat, den blir bara deprimerande och spänningen och värmen försvinner. Jag vet inte om det kanske kan ha att göra med att Walt Disney avled ungefär halvvägs in i produktionen av filmen, och att det är avsaknaden av honom som återspeglas i filmens andra halva. Men för mig innebär detta att filmen blir oerhört seg, och helheten blir lidande.

Vad beträffar Björnbröder så håller jag bara delvis med dig. Filmen har potential, det finns något där som är intressant. Men tyvärr så lossnar det aldrig riktigt för mig. Filmen ger mig ingenting särskilt och den lämnar mig tämligen oberörd. Dels är jag inte så imponerad av animationerna. Det känns lite Pocahontas över det hela (vilket säkerligen är medningen), men tråkigare och utan personlighet. Det blir liksom aldrig tillräckligt pampigt, och det hela saknar den där lilla särprägeln som gör varje film unik.

Överlag tycker jag att hela filmen känns som ett enda potpuri av olika Disney-filmer. Det finns inget riktigt eget i den. Det är lite Pocahontas, lite Lejonkungen och lite Bambi över den. Den känns aldrig särskilt originell, och man känner hela tiden att "det här har jag sett för". Plus att i alla fall jag upplever den som extremt förutsägbar, och karaktärerna lämnar mig helt oberörd. Filmen saknar helt personlighet. Den kunde ha blivit riktigt bra. Potentialen finns där. Men det blir aldrig riktigt någonting av den.

Vad gäller Lejonkungen tycker jag inte att du ska hänga upp dig för mycket på sångerna. det som framförallt gör filmen för mig, det är bakgrundsmusiken och soundtracket. Det är så öerhört mäktigt, och i synnerhet i slutet av filmen när Mufasa uppenbarar sig för Simba i vattnen och Simba bestämmer sig för att återvända till sitt hem.
Det är framförallt den här mäktiga känslan som jag får när jag ser Lejonkungen som gör den så speciell i mina ögon. Den saknar helt enkelt motstycke, och den är så oerhört gripande. Jag har sett den säkert 40-50 gånger och jag gråter fortfarande varje gång. Både när Mufasa dör och när han uppenbarar sig för Simba som vuxen.

Var tacksam över att du inte har sett Lilla kycklingen. Fullkomligt vidrig film-skapelse.

Beträffande Peter Pan. Jag upplever i alla fall storyn som i det närmaste obefintlig. Det känns inte som det finns nån riktig handling med en röd tråd, utan bara en massa små klipp sammanfogade till en enhet. Och för mig håller det inte alls. Dessutom anser jag att filmen innehåller ovanligt dålig musik för att vara en Disney-film, samt det faktum att huvudpersonen är mig fullkomligt egal. Han intresserar mig inte ett dugg, och inte nån av ungarna heller för den delen. De enda karaktärer som jag fastnar för och uppskattar är Kapten Krok, Smee och krokodilen.

Kanske beror det på att filmen är för kort, och att det aldrig hinner ske någon egentlig karaktärsutveckling. Eller så är det bara för att Peter Pan själv är så enormt osympatisk att jag inte kan finna någon sympati för honom alls. Jag sitter hela tiden och håller på Kapten Krok och önskar att han kunde lära snorungen en läxa.

Tycker annars väldigt mycket om animationerna, och jag tror att detta egentligen hade kunnat bli en väldigt bra film. Men den känns helt enkelt för tunn. Karaktärerna blir lite för platta, det känns inte som att det händer någonting och det sker ingen utveckling hos någon av karaktärerna (med undantag möjligtivs från Herr Darling). Men som sagt, jag älskar animationerna och färgerna.


Ändrad av Trubaduren - 24-juni-2010 vid 03:13

Ja, det är väl jättekul att vi tycker olika. I annat fall hade vi aldrig fått uppleva ett sånt mångfald av brett skilda, fantastiska Disney-filmer och karaktärer.

Och till viss del förstår jag dig. Det finns något i Peter Pan som fängslar. Det känns verkligen Disney om hela filmen, men tyvärr tycker jag att storyn är alldeles för tunn. Vilket är synd, för med lite mer speltid och ett riktigt bra sång och- musiknummer som verkligen satt sig så tror jag att jag hade uppskattat den mycket mer. Det är lite samma "problem" i den som jag upplever när jag ser t.ex. Alice i underlandet. Båda filmerna har sån ernorm potential. Det finns så mycket i dem som är så fantastiskt genomtänkt och bra, men tyvärr, på grund av att de blivit för komprimerade, så blir storyn allt för framstressad, vilket ur mina ögon sett gör att ingen av filmerna når ändra riktigt fram.

Trubaduren: Det är ju det jag menar med Djungelboken. Den är ju bra i början, men sedan händer något och, nej. Då funkar det inte.

 

Björnbröder är ju mäktig när den väl vill det. Förvandlingen på berget älskar jag. Förutsägbar är den, men vilken Disneyfilm är inte det?

 

I och med att jag tycker musiken är en väldigt viktig del av filmen så hänger jag mig väldigt gärna upp på den. Bakgrundsmusiken är  jättebra. men det är bara En värld full av liv som jag fastnar för av sångerna. Så den är absolut bra. Men den hör inte till mina favoriter. Den beskrivningen du ger om hur Lejonkungen får dig att gråta och vad du känner när du ser den. Det är ungefär den beskrivningen jag skulle ge om hur Pocahontas och Ringaren i Notre Dame är för mig :) 

 

Japp, jag skulle som sagt troligtvis gilla Peter Pan om man kunde tycka om honom lättare. För historien i sig är så magisk så det är synd att han ska komma där och förstöra.

 

RWB Bokmal: Att musiken i Bambi inte skulle vara bra kan jag inte hålla med om. Jag älskar all musik i den. Speciellt den som är i introt och den som spelas under regnet. Dessutom är hela filmen otroligt vacker.

 

Björnen i Micke och Molle är faktiskt grymt läskig och hela filmen är riktigt söt :)

 

Kärlekshistorien mellan Belle och Odjuret är så jäkla söt och en av de sötaste kärlekshistoriena från Disney. Så där kan jag inte hålla med dig.

 

Pocahontas kan jag bra inte hålla med dig om. I stort sett allt med den är underbart.