Bestämde mig för att se om Pinocchio (som jag inte gjort på VÄLDIGT länge) efter att Brad Bird hade hyllat Frank Thomas animering av Pinocchio under sångnumret med marionetterna. Han talade på någon filmfestival med anledning av att Incredibles 2 har kommit.
Hur som helst; jisses vilken nostalgikick jag fick. Slog mig helt plötsligt vilket avtryck (intryck?) den satte på mig i ung ålder. Det är verkligen filmmagi, den är tidlös samtidigt som den känns svunnen och exotisk.
"I Got No Strings" är ett underskattat låtnummer kan jag bara konstatera. Ljuv musik också genomgående. Satan vad jag blev kär i den på nytt. Den är helt orädd också i sin humor och ton - en fröjd att se. Inte direkt ofta man längtar tillbaka till 40-talet men den tidsepoken för Disney Animation är något alldeles extra.
Ändrad av OliviaBelle - 02-juli-2018 vid 02:03